När utredningen har kommit så långt att misstankar kan riktas mot dig som en identifierad person – det vill säga när du är skäligen misstänkt – går förundersökningen in i ett skede där du tillerkänns viktiga partsrättigheter. Du ska då underrättas om misstanken, vilket normalt sker i samband med ett förhör. Denna underrättelse ska ges när du hörs.

Delgivningen av misstanke är en avgörande vändpunkt i processen. Från och med detta ögonblick aktiveras en rad rättigheter som är till för att skydda dig under resten av utredningen.

I samband med brottsutredningar kan olika former av frihetsberövande bli aktuella. Gripande, anhållande och häktning är de mest ingripande tvångsmedlen.

Om det finns skäl att anhålla någon får en polisman i brådskande fall gripa dig även utan ett föregående anhållningsbeslut. Den som gripits ska förhöras så snart som möjligt, och åklagaren ska omedelbart efter förhöret besluta om du ska anhållas eller friges.

Om åklagaren bedömer att det finns skäl att häkta dig kan du anhållas i avvaktan på att domstolen prövar häktningsfrågan. Beslut om anhållande fattas av åklagaren, medan beslut om häktning alltid fattas av domstol. För häktning krävs normalt att du är misstänkt på sannolika skäl för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan, och att det finns risk för flykt, att du påverkar bevisningen (kollusionsfara), eller att du begår nya brott. Häktning ska dessutom vara proportionerlig och får inte ske om det kan antas att påföljden stannar vid böter.

Om du är anhållen och anhållandet inte hävs ska åklagaren senast kl. 12 den tredje dagen efter anhållningsbeslutet begära häktning hos domstolen, annars ska du omedelbart friges. Domstolen ska hålla häktningsförhandling utan dröjsmål och senast inom fyra dygn från gripandet. Vid häktningsförhandlingen får du och din försvarare yttra er.

När du grips eller anhålls ska du omedelbart få besked om vilket brott misstanken avser och grunden för frihetsberövandet.

Som misstänkt har du ett antal viktiga rättigheter som gäller under hela förundersökningen, exempelvis:

Rätt till försvarare. Om du är anhållen eller häktad ska en offentlig försvarare förordnas om du begär det. Offentlig försvarare ska också förordnas om du misstänks för ett brott med minst sex månaders fängelse som minimistraff, eller i andra situationer där det finns ett tydligt behov.

Rätt till insyn. Efter att du underrättats om misstanken har du och din försvarare rätt att fortlöpande ta del av vad som förekommer i förundersökningen, i den mån det kan ske utan men för utredningen.

Rätt att begära komplettering. På din eller din försvarares begäran ska förhör eller annan utredning genomföras om det kan antas vara av betydelse för förundersökningen. Om en sådan begäran avslås ska skälen anges.

Skydd mot otillbörliga förhörsmetoder. Vid förhör får inte hot, tvång, uttröttning, löften eller liknande metoder användas. Du får inte heller nekas måltider eller nödvändig vila.

Objektivitetsprincipen. Förundersökningen ska bedrivas objektivt – utredningen ska söka efter och beakta omständigheter och bevis såväl till din fördel som till din nackdel. Du ska alltså inte enbart utredas för att fällas, utan utredarna är skyldiga att också leta efter sådant som talar till din förmån.

Förundersökningen syftar till att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet, om det finns tillräckliga skäl för åtal, och att förbereda målet så att bevisningen kan läggas fram samlat vid en kommande huvudförhandling.

Under förundersökningen håller polis förhör med misstänkta, vittnen och målsäganden. Om du inte är anhållen eller häktad är du normalt inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än sex timmar – med möjlighet till ytterligare sex timmar om det är av synnerlig vikt för utredningen.

När förundersökningsledaren bedömer att den nödvändiga utredningen är slutförd ska du och din försvarare underrättas om detta, få möjlighet att ta del av allt material, och ges skälig tid att begära kompletteringar eller framföra synpunkter. Åtal får inte beslutas innan detta har skett. Detta brukar i dagligt tal kallas "slutdelgivning".

Om åklagaren bedömer att utredningen är tillräcklig och att du sannolikt kan fällas för brottet beslutar åklagaren att väcka åtal. Åtal väcks genom att åklagaren skriftligen ansöker om stämning hos domstolen, och åtalet anses väckt när stämningsansökan kommit in till rätten.

I stämningsansökan ska åklagaren bland annat ange vem som är tilltalad, en noggrann gärningsbeskrivning med uppgift om tid och plats, tillämpliga lagrum och den bevisning som åberopas. Om åklagaren väljer att inte väcka åtal kan ett beslut om åtalsunderlåtelse meddelas, vilket innebär att ärendet läggs ned utan rättegång.

Vid huvudförhandling i brottmål består tingsrätten normalt av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Förhandlingen inleds med att åklagaren framställer sitt yrkande och du uppmanas ange din ståndpunkt. Åklagaren utvecklar sedan sin talan, och du och din försvarare får tillfälle att bemöta denna. Därefter hålls förhör med dig, eventuell målsägande och vittnen, och övrig bevisning läggs fram. Efter bevisningen avslutas förhandlingen med parternas slutanföranden.

Rätten meddelar eller avkunnar därefter dom. Domen ska grunda sig på vad som kommit fram vid huvudförhandlingen.

Om du är missnöjd med tingsrättens dom har du rätt att överklaga till hovrätten. Överklagandet ska göras skriftligen och ges in till tingsrätten inom tre veckor från den dag då domen meddelades.

I överklagandet ska du ange vilken dom som överklagas, vilken ändring du begär, grunderna för ditt överklagande och vilken bevisning du åberopar.

I vissa fall krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska ta upp målet till prövning, till exempel när tingsrätten dömt till böter eller frikänt den tilltalade för ett brott med ett lägre straffvärde. Prövningstillstånd ska meddelas om hovrätten har anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens dom, om det är av vikt för rättstillämpningen att saken prövas i hovrätten, eller om det annars finns synnerliga skäl. Om prövningstillstånd inte meddelas står tingsrättens dom fast.

Om endast du som tilltalad har överklagat får hovrätten som regel inte döma till en strängare påföljd än tingsrätten. Vid hovrättens huvudförhandling redovisas tingsrättens dom, parterna utvecklar sin talan och bevisning läggs fram – ofta genom hänvisning till ljud- och bildupptagningar från tingsrätten.